Nu i veckan fick berörda parter veta hur det gick med varslet. Det visar sig att jag får behålla mitt jobb ett tag till, vilket betyder oerhört mycket med tanke på finanskrisen vi just nu befinner oss i. Detta innebär också att mina planer för att spara mig till finansiell trygghet säkras, och att jag åtminstone kommer ha en bunt pengar på kontot innan jag lämnar mitt jobb.
Dock måste jag påpeka vilken oerhörd katastrof alla dessa varsel innebär. Den svenska bil- och skogsindustrin har gått hårdast åt, och tiotusentals personer har förlorat sina jobb på drygt ett år. Jag är ingen ekonomisk analytiker, så jag skall inte spekulera i om vi får en U-formad kurva eller en så kallad “double dip”, men jag kan säga att vi inte sett botten på krisen än. Nu börjar arbetet för kommunerna att skära ned i offentlig sektor, och mängder av tjänster i vård, skola och omsorg försvinner. Detta samtidigt som bankerna delar ut bonusar på 5,4 miljarder åt de direktörer som orsakade krisen. I min mening borde regeringen bidra kommunerna med långt mycket mer pengar än vad de hittills lovat, precis som de lovade att rädda bankerna i krisens början.
Nu vet jag att de flesta intresserade av sådana här ekonomibloggar inte tror på socialism och offentlig sektor, och oftast är rätt nyliberalt lagda, men detta är det enda sättet för att lösa krisen utan att det påverkar vardagen för precis allt vanligt folk i detta land, och just nu ser det inte ljust ut…
Hur som haver måste man tänka på sig själv mellan varven, och att få behålla min inkomst och tryggheten det innebär att ha ett jobb känns förbannat bra.
