Ja, det kan ju verka lite fånigt att ta en månads sparande som en så stor utmaning att man skriver av sig halvvägs in, men jag vill använda dessa skriverier i framtiden för att kunna motiveras och även för att kunna mäta hur man mår och hur det fungerar att frivilligt leva på marginalerna. Nu har jag redan delvis överskridit en del av mina poster i månadsbudgeten, till exempel Nöjen, delvis på grund av min flickväns födelsedag men även på ren nöjeskonsumtion som jag velat unna mig. Allt är inte åt skogen dock.
I början av månaden tänkte jag försöka spara 1 700:- denna månad, och samtidigt amortera på mina lån. Nu ser jag att storkoken till matlådor, och att välja cykeln istället för buss med mera, har hjälpt stort. 2 000:- har jag stoppat undan totalt, och pengarna är mer eller mindre slut. De resterande tio dagarna till löning kommer jag dock klara av utan större problem. Skulle maten ruttna eller något särskilt saknas så har jag ändå de sista 300:- att plocka av, då min budget ger utrymme för det.
Min stora förvåning är ändå hur oerhört billigt det går att leva och ändå bibehålla en relativt hög standard. När jag på lunchrasten kör matlådan i mikron och sätter mig och äter, så är det inte bara väldigt gott, men man blir ordentligt mätt också. När jag var van vid att spendera runt 80 kronor varje dag på dyra salladsbufféer och flottiga falafeltallrikar så trodde jag verkligen inte att dagens 10-15 kronor skulle räcka någonvart alls. Dessutom är det riktigt roligt att laga mycket mat till sig själv. Man vet att man är på väg någonstans; att det man gör denna halvtimme kommer föda en i en vecka. Nästa månad skall jag försöka variera min kost lite mer och behöver därför köpa lite fler matlådor. Det är inte lika kul att äta samma rätt med ris, wokade grönsaker och tomatsås varje dag i en hel vecka.
I dagarna får jag reda på vad som händer med min anställning, och nerverna sitter verkligen på utsidan just nu. Får jag reda på att jag sitter säkert i stolen (och förhoppningsvis klarar att rida ut denna finanskris med privatekonomin i behåll) så skulle det betyda oerhört mycket. Alla månader då pengarna varit slut och kravbreven staplats på hög har varit en lätt match i jämförelse med hur en arbetslöshet idag skulle kännas.
