Månadsrapport

Nu är den första hela månaden av konstant sparande över. Som jag skrivit om förut så har jag hela tiden varit medveten om att sparandet inte kommer komma igång ordentligt förrän i januari 2010, men trots den vetskapen är det tungt att se hur pengarna flyger iväg trots att man är snål både mot sig själv och mot andra. Denna månad har jag betalat kvarskatt, köpt en ny mobiltelefon (för 300 kronor) och lagt en del andra pengar på diverse utgifter, så något gediget sparande har det inte blivit. Just nu ser det ut så här:

Kontentan är alltså att jag lyckades stoppa undan 300 kronor mer än planerat förra månaden, och endast 900:- nu, trots att jag i princip inte amorterade någonting på mina lån. Nu jobbar jag hårt för att få högre lön nästa månad och då ha råd med en del större utgifter. Det som kommer är, förutom flytten, att jag måste köpa på mig en del basala saker såsom en matta och liknande till min nya lägenhet.

Det som värmer mest av detta projektet än så länge är att jag mer eller mindre har stenkoll på alla utgifter och inkomster. Jag är inte längre förvånad eller förtvivlad när jag ser mitt kontoutdrag. Dessutom har projektet fått mig att ta mig i kragen och göra en del viktiga förändringar i mitt liv för att ha råd med detta sparande, så jag slänger nu inte ut pengar i onödan på diverse saker – och inte heller lever jag speciellt onyttigt vad gäller mat och alkohol.

Inom ett par dagar tänkte jag publicera mer ingående var detta projekt är på väg, på längre sikt. Jag har satt upp vissa delmål som kommer bli en utmaning att följa, men som hjälper humöret och kämpaglöden ju längre detta projekt går. Att jag, som oansvarig ”ungdom” någonsin skulle ha 100 000:- på kontot exempelvis, är något som aldrig sett som en möjlighet. Eller snarare att det skulle krävas en enorm tur och fantasisummor i inkomster för att förverkliga detta.

Jag får stanna!

Nu i veckan fick berörda parter veta hur det gick med varslet. Det visar sig att jag får behålla mitt jobb ett tag till, vilket betyder oerhört mycket med tanke på finanskrisen vi just nu befinner oss i. Detta innebär också att mina planer för att spara mig till finansiell trygghet säkras, och att jag åtminstone kommer ha en bunt pengar på kontot innan jag lämnar mitt jobb.

Dock måste jag påpeka vilken oerhörd katastrof alla dessa varsel innebär. Den svenska bil- och skogsindustrin har gått hårdast åt, och tiotusentals personer har förlorat sina jobb på drygt ett år. Jag är ingen ekonomisk analytiker, så jag skall inte spekulera i om vi får en U-formad kurva eller en så kallad ”double dip”, men jag kan säga att vi inte sett botten på krisen än. Nu börjar arbetet för kommunerna att skära ned i offentlig sektor, och mängder av tjänster i vård, skola och omsorg försvinner. Detta samtidigt som bankerna delar ut bonusar på 5,4 miljarder åt de direktörer som orsakade krisen. I min mening borde regeringen bidra kommunerna med långt mycket mer pengar än vad de hittills lovat, precis som de lovade att rädda bankerna i krisens början.

Nu vet jag att de flesta intresserade av sådana här ekonomibloggar inte tror på socialism och offentlig sektor, och oftast är rätt nyliberalt lagda, men detta är det enda sättet för att lösa krisen utan att det påverkar vardagen för precis allt vanligt folk i detta land, och just nu ser det inte ljust ut…

Hur som haver måste man tänka på sig själv mellan varven, och att få behålla min inkomst och tryggheten det innebär att ha ett jobb känns förbannat bra.

Halva månaden avklarad

Ja, det kan ju verka lite fånigt att ta en månads sparande som en så stor utmaning att man skriver av sig halvvägs in, men jag vill använda dessa skriverier i framtiden för att kunna motiveras och även för att kunna mäta hur man mår och hur det fungerar att frivilligt leva på marginalerna. Nu har jag redan delvis överskridit en del av mina poster i månadsbudgeten, till exempel Nöjen, delvis på grund av min flickväns födelsedag men även på ren nöjeskonsumtion som jag velat unna mig. Allt är inte åt skogen dock.

I början av månaden tänkte jag försöka spara 1 700:- denna månad, och samtidigt amortera på mina lån. Nu ser jag att storkoken till matlådor, och att välja cykeln istället för buss med mera, har hjälpt stort. 2 000:- har jag stoppat undan totalt, och pengarna är mer eller mindre slut. De resterande tio dagarna till löning kommer jag dock klara av utan större problem. Skulle maten ruttna eller något särskilt saknas så har jag ändå de sista 300:- att plocka av, då min budget ger utrymme för det.

Min stora förvåning är ändå hur oerhört billigt det går att leva och ändå bibehålla en relativt hög standard. När jag på lunchrasten kör matlådan i mikron och sätter mig och äter, så är det inte  bara väldigt gott, men man blir ordentligt mätt också. När jag var van vid att spendera runt 80 kronor varje dag på dyra salladsbufféer och flottiga falafeltallrikar så trodde jag verkligen inte att dagens 10-15 kronor skulle räcka någonvart alls. Dessutom är det riktigt roligt att laga mycket mat till sig själv. Man vet att man är på väg någonstans; att det man gör denna halvtimme kommer föda en i en vecka. Nästa månad skall jag försöka variera min kost lite mer och behöver därför köpa lite fler matlådor. Det är inte lika kul att äta samma rätt med ris, wokade grönsaker och tomatsås varje dag i en hel vecka.

I dagarna får jag reda på vad som händer med min anställning, och nerverna sitter verkligen på utsidan just nu. Får jag reda på att jag sitter säkert i stolen (och förhoppningsvis klarar att rida ut denna finanskris med privatekonomin i behåll) så skulle det betyda oerhört mycket. Alla månader då pengarna varit slut och kravbreven staplats på hög har varit en lätt match i jämförelse med hur en arbetslöshet idag skulle kännas.

Oro på horisonten

Det finns vissa tecken i framtiden som säger mig att allting inte är guld och gröna skogar, och att mina kalkyler kanske inte går i uppfyllelse ändå. Vi har redan fastslagit att hösten inte blir storslagen, men ändå ett stort steg i rätt riktning. Detta år kommer vara året då jag lär mig att vara förnuftig med min ekonomi, och dessutom minskar på omkostnader som hade dragit mig djupt ner i skuldsatthet och illamående.

I våras kom slaget, mitt i finanskrisens högvarv där bland andra bilindustrin fallit stenhårt och tiotusentals människor varslats om uppsägning, att även företaget jag arbetar på skulle varsla flera hundra personer över hela Sverige. Jag är en av de som varslas om uppsägning, och vi skall i nästa vecka få reda på vilka som stannar och vilka som får gå. Nu vet jag ännu inte om ens min avdelning kommer drabbas över huvud taget, men man kan inte släppa det. Skulle jag få gå, så känns det just nu solklart för mig att skaffa ett nytt jobb så omgående som det går här uppe i Norrland, och genast påbörja sparandet igen. Denna blogg är alltså inget projekt som lever och dör med min medelhöga inkomst, utan målet är ju just att hamna i en situation där exempelvis ett varsel inte skulle rubba ens tillvaro så stort som det gör just nu.

Samtidigt som besluten om varsel fattas så genomförs en omorganisation som mycket möjligt ökar chansen till befordran för min del. Därför är det svårt att riktigt veta vilket ben man skall stå på. En befordran skulle innebära runt en tusenlapp mer i kassan per månad (inte mycket, men så har jag inte mer än runt 25 000:- i månaden som det är just nu, trots jobb på kvällar och helger) och mina arbetsuppgifter skulle bli mer bekväma. Just nu känns allting ganska hoppfullt, men jag vet att stegen mot min chefs kontor och meddelandet om man får stanna eller ej kommer vara mycket tunga.

Långsam start

Jag satte mig ner idag och räknade på en del kommande utgifter året ut. Som det ser ut just nu så kommer jag ligga ganska precis på noll i januari, vilket är mer eller mindre typiskt för mig som ständigt drar på mig utgifter som ställer till det i slutändan. Trots detta är allt enligt plan. De större utgifter som stundar är flytten till en billigare lägenhet, som kommer kosta mig en dubbelhyra för december månad, samt även kvarskatt som ju skall betalas nästa månad. Jag välsignades med en kvarskatt på 2 790:-, vilket kommer som en ganska hård smäll då min hyra samma månad kommer uppgå till 11 116:- och även studielånet skall betalas (såvida jag inte fixat månadsbetalning än, men det går jämnt ut ändå).

Det är ganska svårt så här tidigt i detta projekt att förutse exakt hur finanserna kommer ligga två månader framöver, men mitt trogna Exceldokument visar vägen och ger ändå en viss trygghet. Hade jag inte startat detta projekt precis när jag gjorde, så hade en viss panik infunnit sig i november om jag då räknat på kostnaderna, och vips hade en större kreditkortsskuld tyngt mina axlar. Som det ser ut nu så kommer jag ändå kunna fortsätta amortera åtminstone på det, vilket gör att även om mina första sparmånader går extremt långsamt, så är flytten högst nödvändig i slutändan och jag kommer inte hamna på minus hur som helst. Detta sätt att starta en blogg med ett tema om hur man förändrar sitt liv och får ekonomin på rätt köl och sedan inte bjuda på något spektakulärt direkt kan verka oproffsigt. Men jag är inte professionell och jag gör inte detta för att tjäna pengar på eventuella läsare, så vi får återkomma till denna vägbula när jag vid denna tid nästa år kommer gå med luft under fötterna, utan onödiga skulder och med ett kapital som jag skulle kunna klara mig ett halvår på utan vare sig jobb eller a-kassa.

En sak är säkert: Denna vinter kommer kräva mycket jobb för att leda någon vart. Jag har lagt mitt schema på ett så obekvämt sätt som möjligt, för att mjölka företaget på allt som går medan det ändå går. Jag kan med att jobba kvällar och helger under en lång tid så länge det känns som att livet går framåt. Så länge man har sitt sociala liv på det torra trots jobbet, och mår bra rent psykiskt, så ser jag inga problem med att isolera sig temporärt om man vet att det leder till något gott senare.

Hur skall jag spara pengar?

Nu har jag i ett par inlägg berättat om min situation och min syn på ekonomi, men vad som kvarstår är att konkretisera hur jag skall få pengarna att räcka till ett månatligt sparande. Därför tänkte jag här spalta upp enskilda poster där jag till min stora förvåning upptäckt att det går att skära ner en hel del.

Mat

Här finns det mycket att göra. Tidigare låg min matkostnad per månad på ca 4 000:- baserat på 25 dagars ätande ute, och överkonsumtion av godsaker för att få kortsiktig energi att orka med arbetsdagen. Minst en gång per dag, utöver lunchen, besökte jag den lokala affären och köpte på mig bullar, sockerinfesterad dricka, samt energidrycker och nikotin. Jag är nu inne på min andra veckohandlingsperiod, och har kunnat leva i tio dagar på 350:- hur enkelt som helst. Jag ställer mig två-tre gånger per vecka och lagar mat hemma, och fyller sedan upp matlådor som jag tar med till jobbet. Inte bara får jag mer tid över på lunchrasterna, utan jag mår också bättre. Det säger sig själv att hemlagad mat är mer näringsrik och nyttig än pizza och fetaosttallrikar köpt på lunchställen på stan.

Räkningar

Som jag tidigare skrivit om så har jag alltid tyckt illa om att betala räkningar. Alla pengar från lönen försvinner omedelbart, och förseningsavgifterna hopar upp sig. Det gör det i sin tur ännu svårare att sätta sig ner och gå genom högen av räkningar nästa månad. Min förändring här gäller total disciplin, och är fullkomligt nödvändig för att komma någonvart med detta projekt. Den 25:e i varje månad sätter jag mig och betalar räkningarna, som jag sedan sorterar, markerar som betalda och lägger i min utkorg – för senare arkivering i räkningar-pärmen. Inte nog med att jag sparar pengar på att undvika förseningsavgifter – jag har nu stenkoll på utgifterna, vilket gör det mycket lättare att hitta svagheter och lyckas spara in på saker och ting här och där.

Nöjen

Jag förespråkar definitivt inte ett asketiskt liv där allting handlar om ekonomin. Det är fritiden som gör att man orkar med arbetsdagarna, och fritiden kommer att kosta pengar hur man än vrider och vänder på det. Jag har faktiskt inte räknat på vad jag lagt på posten jag kallar nöjen tidigare månader. Det måste vara ett hissnande belopp, eftersom pengarna tagit slut varje månad utan att jag sedan kunnat minnas var pengarna gått. Nu har jag satt gränsen 1500:- för nöjen, vilket innefattar krogbesök, inköp av ”prylar” (jag köpte exempelvis en spelkontroll till mitt Wii den här månaden för att kunna spela gamla NES och SNES-spel), samt andra impulsköp.

Hyra

Just nu ligger min hyra på 6 600:-, i min hyresrätt. Detta för en nybyggd 58 kvadratmeters trerummare. Priset är skyhögt med tanke på att jag bor i en medelstor svensk kommun, flera kilometer från centrum. Efter årsskiftet slutar lägenheten att räknas som nybyggd, varpå fastighetsbolaget höjer priset till ca 7 200:-. Det är droppen som får bägaren att rinna över, så till jul flyttar jag till en något större trea på 64 kvadratmeter, med en hyra på ca 4 500:-. Där ingår dessutom elen, så de sparade utgifterna blir där ca 3 000:-.

Snus

Ja, jag bor i Norrland; alltså snusar jag. Det är ett dumt missbruk som däremot känns bättre än att röka på heltid, vilket jag tidigare gjorde. En dosa snus i affär kostar nu ca 40:-, och räcker för mig i ungefär 1½ dygn. Jag skall nu börja köpa snus på stock (tio dosor i plastförpackning) av ett billigare märke. Tanken är att det som tidigare kostat mig lite drygt 1 200:- varje månad skall halveras, vilket är fullt möjligt då en stock på tio dosor går att få för 200 kronor om man tar sig till ett större köpcentrum.

Om man räknar ihop dessa poster så ser vi snabbat att jag kommer ha drygt 6 000:- mer över varje månad för att stoppa på sparkontot och sedermera amortera av lån och spara i fonder och aktier med. Dessa siffror är det som sporrar mig; själva vetskapen att det inte kommer ta en evighet innan jag har en ekonomisk trygghet att bygga mitt liv på.

Låt sparandet börja

Nu har det så gått några dagar in på detta för mig helt nya projekt. Målet, som jag har skrivit om tidigare, är inte att bli miljonär fort, eller att spara mig mot ekonomiskt oberoende. Visst, det vore ju trevligt och bra på alla vis, men jag vill leva som en vanlig människa och ta mig ur ett pengamissbruk utan att för den sakens skull leva som en kyrkråtta. Den oro över pengar och räkningar som tidigare varit en del av min vardag skall bort, och ersättas med en finansiell trygghet som gör det möjligt att bjuda mig själv på det lilla extra som gör livet värt att leva.

Mitt liv har tidigare gått ut på att jobba och använda de pengarna till att leva över mina tillgångar. Det har varit vardag att snubbla in på en krog och beställa in en mäklarbricka och bekymmerslöst dra upp kortet för att betala kalaset. Det är självdestruktivt och självgott att leva på det sättet, och jag tror att anledningen beror mycket på min uppväxt i en undre medelklass där ett bekräftelsebehov nu har växt fram. Jag umgås relativt mycket med studenter och andra knegare i min egen ålder som inte har förutsättningarna att leva som jag gjort hittills, vilket har gjort restaurangbesök och stora barnotor har verkat lockande på något vis. Jag hoppas innerligt att vi ser ett slut på det nu, och att mitt kommande kapital inte kommer öka på den känslan. Detta är dock psykologiskt dravel som är lite ur kontext för denna blogg, så låt oss gå vidare till ekonomin.

Först och främst skulle jag vilja säga att detta hittills är skitkul. Det är inte så att mina besparingar skjutit i höjden helt plötsligt, men livet har verkligen förändrats drastiskt. Dyra luncher på restauranger, pizzerior och liknande har ersatts av matlådor och veckohandling. Plötsliga inköp tar just nu först vägen genom min budget, för ett godkännande. Det blir inte mycket pengar sparade, speciellt inte sedan jag fortfarande har stora utgifter och ännu större på väg i min kommande flytt. Däremot har jag fortfarande kul och har hunnit med en och annan fest. Det visar sig att ett ansvarsfullt leverne inte behöver förstöra livsglädjen. Snarare tvärtom.

Så: hur ser det nu ut? Jag har lagt upp ett relativt stort Exceldokument för att följa min utveckling, men det tänker jag naturligtvis inte lägga ut här tillsammans med alla personliga uppgifter. Ett utdrag däremot…

Jag har utgått från dagen då jag började räkna på mina pengar. Här ser vi utgångsläget; noll kronor på kontot, inga sparade pengar, och kaos i ekonomin. Utöver detta ser vi även mitt studielån och under ”Skulder” finns min kreditkortsskuld. Detta var ingen fantastisk månad. Många räkningar kom samtidigt och jag fick inte stoppat undan så mycket som jag önskat. Har nu beställt månatliga CSN-avbetalningar på autogiro istället, då jag denna månad fick kvartalsbetalningen på lite drygt 1600:-. För att sammanfatta den stapplande första månaden, där jag fortfarande lär mig hur man hanterar en hushållsbudget, så tycker jag det går bra än så länge. Jag har mat redan nu så jag klarar mig månaden ut, och ändå pengar på kontot. Blir det något över i slutet på månaden går dessa självklart in på sparkontot.

Innan jag avslutar detta inlägg så har jag en kommentar om mina lån att dela med mig av. Räntan på mitt studielån ligger just nu på ca 2,5%, vilket gör att jag tänker prioritera det lägre än mitt övriga sparande. Dels bör jag väl lyckas få mina likvida medel att ge bättre avkastning än 2,5% på ett år, men dessutom är räntan på studielånen avdragsgill. Jag skall höja amorteringen från 500 till ca 800 kr/mån inom kort för att sänka betalningstiden från 22 år till 16 år. Det känns vettigt utan att överdriva. På min kreditkortsskuld är räntan naturligtvis högre (effektiv ränta på ca 10% i skrivande stund), och många experter skulle direkt säga till mig att betala av detta lån först, innan jag stoppar undan några pengar. Anledningen till att jag inte gör så är att jag först och främst vill ha ett litet kapital redo för eventuella motgångar. Skulle tro att ca 10 000:- skulle räcka för detta, så där är vi förhoppningsvis i början av nästa år. Sedan skall jag betala av lånet illa kvickt och stoppa kortet djupt ner i plånboken.

Det som gäller nu är att organisera flytten från min nuvarande lägenhet till något billigare (och större!) och spara pengar till detta. Jag flyttar i december och åker på en dubbelhyra, så mitt sparande kommer egentligen inte komma igång förrän i januari 2010. Detta får vara okej, det är små steg som gäller i början för att orka med att ändra sitt levnadssätt. Nu skall jag göra fem-sex matlådor till den kommande veckan.

Mina förutsättningar

Det är svårt att presentera en väg ur fattigdom och mot finansiell trygghet utan att låta läsarna känna till förutsättningarna. Som jag skrev i förra inlägget är jag helt pank just nu. Dock är det lönefredag snart, och humöret hålls uppe av en ny tro på framtiden. Så, för att inte dra ut på väntan allt för länge så följer här min ekonomiska situation just nu:

• Kontanter: 14:–
• Kreditkortsskuld: 13 210:–
• Studieskuld: 133 843:–

Svårare än så var det inte. Faktum är att jag lagt upp mina finanser och planer på ett, för mig, väldigt noggrant sätt. Nu har jag inte så mycket att jobba på, annat än att spara så mycket pengar som går, så därför delar jag inte med mig av snart kommande besparingar och noggrannare strategier denna första dag.

Angående denna kreditkortsskuld, så vill jag säga följande: För ungefär ett år sedan spenderade jag dryga 70 000:- inom loppet av en månad på att dekorera min nya lägenhet. Det blev fint, men jag saknade en TV. Jag litade därför på min stadiga inkomst och köpte min tv på kredit, vilket naturligtvis är dumt. Nu har jag betalat dryga tusenlappen i ränta utan att skulden sjunkit nämnvärt. Mitt råd till er som läser detta: Använd kreditkort eventuellt som ett sätt att komma ur plötsliga knipor, annars bör det inte användas alls. Om man lever på ruinens brant som jag gör just nu, så tycker jag att ett kreditkort kan vara bra den dagen allting är på väg att gå åt skogen. Det bättre alternativet är naturligtvis att ha en sparad buffert och klippa korten. Den dagen kommer förhoppningsvis snart för mig.

En ny era har startat

Startandet av denna blogg är ingen slump, utan ett ackompanjemang till ett avstamp mot en bättre framtid, för mig. Jag går under namnet ‘fattighjonet’, vilket också beskriver min livsstil någorlunda bra. Under en tid har jag följt diverse ”bli rik”-bloggar, inte minst Miljonärens vägen till en miljon kronor. Dessa kan man ju se på med viss skepsis, men jag har beslutat mig för att göra något av denna drive som tydligen finns hos ganska många, mitt i ett slags vägskäl i livet då det antingen är bära eller brista som gäller.

Min historia vad gäller pengar bör sättas i kontext av min bakgrund. Jag växte upp som enda sonen till en ensamstående mor som sedermera blev förtidspensionerad alldeles för tidigt, på grund av arbetsskador hon fått under sin trettio år långa, underbetalda, ”karriär”. Barndomen och ungdomen var för mig till en viss del en kamp mot ekonomin. Det fanns alltid en viss oro för att pengarna skulle ta slut, och jag lärde mig snabbt att aldrig be om för mycket – även om jag visste att min mamma hade gjort vad som var möjligt för att ge mig den där glassen, Legobyggsatsen eller t-shirten. Detta sätt att leva som barn och ungdom gav mig en syn på pengar som var något förvriden, ser jag nu. Då andra ungdomar såg på pengar som ett sätt att få vad de ville ha, så använde jag mina finanser förnuftigt och köpte stora saker som jag verkligen ville ha. På högstadiet var jag ensam om att inte köpa en festis och en chokladboll varje rast.

Detta sätt att se på pengar höll i sig tills jag flyttade hemifrån och började studera. Efter endast ett par månader på egen hand (jag hade visserligen sambo, men vi var lika på det sättet) så började jag leva för dagen med mina pengar. Jag brände det jag fick varje månad, köpte böcker och skivor, åt dyrt, och söp upp en hel del. Att man som tjugoåring som levt i fattigdom hela livet plötsligt börjar se ett studiemedel som en förmögenhet, och därefter lever över sina tillgångar, är säkerligen ingenting jätteovanligt. Dock är det oerhört självdestruktivt.

Jag är nu 25 år gammal, och har slutat plugga för ett par år sedan. Det blev aldrig något seriöst med studierna, så jag hoppade av och skaffade mig ett lågbetalt jobb. Där sitter jag nu. Lönen har ökat markant. Så även arbetsuppgifterna. Däremot lever jag fortfarande som under studietiden. Det går sällan en månad då jag inte vänder på kronorna och nekas kortköp i affären. Dessutom har inkassobrev och en och annan bibba från kronofogden ramlat genom mitt brevinkast det senaste året. Kort sagt: min ekonomi är på väg utför om jag inte gör något åt det nu.

Därför har jag satt upp en handlingsplan som är tänkt att gälla från och med i övermorgon då min lön anländer – Jag är idag fullkomligt pank igen. – tills dess att pengar slutar vara ett orosmoment i mitt liv. Ni är alla innerligt välkomna att följa resan från botten, med en man som saknar pengar att lägga på börsen och som inte har någon innerstadslägenhet att räkna som tillgång.